Liljan

Förstår inte.. Det är så mkt jag vill men inte har möjlighet till. Det är kanske bara drömmar då?
Vill ta nya vägar och se om jag kanske stöter på nån, kanske ödet som skulle leda oss till den vägen tillsammans. Ödet? Tror jag ens på de? Vill bara rymma härifrån, där jag kan se världen från bergstoppen. Snurra rutn och se världen så vackert färgad. Jag har ju jordens färger i mina ögon..
Vill stå där solnedgången är det sista jag ser av dagen. Se den försvinna bartom bergstopparna..
Eller stå vid en flod och höra hur vattnet forsar förbi, flyter förbi mot ingenstans, mot ett slut som inte finns.

Jag vill dela med mig den här speciella känslan jag har, litar bara inte på om jag kommer få behålla den för mig själv då. Vill försvinna, så länge så alla hinner glömma mitt namn vid punkten jag återvänder.

Jag kan andas, men andetagen känns så tunga
Jag kan hålla dig i handen, men vet inte om jag litar på dej
Jag kan kyssa dig, men då måste jag blunda
Jag kan skrika, men har ingen röst kvar
Jag kan se dig i ögonen, men du blundar
Jag kan hoppa ner från bron, men tål inte smärtan