Upp till dej..

Råda, avråda, råda, avråda, råda, avråda.. Kan alla sluta !
Det räcker med att jag inte vet hur jag vill ha det, alla andra behöver inte ge mig fler stigar att gå på ..

Det har gått en månad nu, jäklar vad snabbt det gått. Nu börjar tiden då varje dag ger något nytt. Snart kommer den dagen då man bestämmer sig för att antingen gå, glömma, gå vidare, eller gå tillbaka och försöka glömma.

Du känner att ja tar avstånd, att ja vill vara frånvarande. Kanske jag gör det omedvetet? Kanske dagarna ger mig det, jag kanske släpper taget för varje dag som går och känner att vi bara ska vara vänner? Frågan är då om jag vill det, om jag vill känna så? Men ju längre tid som går.... aa du vet.

Det gör så ont att säga till dej att jag börjar släppa dig, det gör det. Ser dock att du inte ens håller i mig, du låter mig gå. Antar att om jag skulle gå skulle du inte märka det. Det är dags nu, dags för dig att visa, säga. Jag vill veta vad du känner, vill se vad du kan göra för mig.

Var tog våran framtid vägen? Du har den i dina händer nu, Våra barn, vårat hus, Tim Mcgraw spelandes på en gitarr bakom oss.