Har inte släppt taget !

Var är du !?
När ja fick panikångest, var du där och höll min hand. När mina tårar föll som om havet läckte, var du där och samlade varje droppe. När jag skrek av ilska, var du där och skrek tillsammans med mig. Varje gång jag inte kunde andas, inte kunde ta ett andetag, satt du brevid och andades med mig!

Var är du nu!? Var har du gömt dig?!
Nu när ja får panik, håller du inte min hand. Nu när jag gråter faller mina tårar mot marken och försvinner. När jag skriker av ilska, hör jag ett eko. Nu när jag inte kan andas, och du inte är här, jag tar jag inga andetag!

Jag sitter här o saknar, hatar och ångrar! Skyller allt på mig, vem annars!?
Sitter här o mina tårarna faller som aldrig förr, håller för öronen, för jag orkar inte med allt ljud omkring mig. Konstigt.. för det är ingen här och allt är tyst.
Jag hör mina tårar falla, låter som dunder, jag hör mig själv försöka andas. Jag ger ifrån mig en stön, en stön av svårighet att vara tyst av ilska.

Änglar lämnar inte varandra.