onsdag 25 juli 2007

sista förväl, men jag kommer aldrig ge upp !

Jag gåter floder! Gråter det tystaste jag kan, för jag vill inte att någon hör. Jag skriker så tyst jag kan för jag vill inte att någon hör mitt rop, min smärta!

Du sårade mig, och sa det sista förväl. Hur kommer det sig att du ger upp? Hur kommer det sig att du inte kämpar? Du kanske slåss innombords, slåss mot din själ, men det hjälper inte. Du slåss med fel själ, du slåss med fel krig. Du har inget svärd, ingen sköld. Du har bara dina händer, slå dem blodiga, slå dem till benen. Känn den smärta som inte kan jämföras med min.

Se jordens färger omkring dej, påminner de om något? Har du sett dem innan? Minns då de färger i mina ögon.

Du har nu gått, precis som förr. Jag tänker inte ge upp, men jag är inte den som ska kämpa !

ONT! det gör så in i helvete ont! varje tåre som faller ser jag falla, jag ser inget framför mig. Allt är tyst. alla sover, bara jag och mitt hjärta som är uppe och gråter. Förstår inget längre.

Inga kommentarer: