Älskar dig, men ...

antar att "oskyldigt flörtande" mellan två vänner är en gräns på vänskap till kärleksaffär. om ett "tja snygging" är flört så har ja fan flörtat me halva sverige !

liksom ett skott i ryggen av sin pojkvän för "skyll dig sj att du inte förstod att jag ljög"

Just nu känns allt kaputt! Jag vill både bry mig och ta reda på sanningen till grund för att kunna gå vidare, men samtidigt är jag rädd för vad som står på spel. Är jag korkad om jag tar dej i handen och fortsätter gå, blundar för lögnerna och ler fysiskt?
Min kärlek är så för dig, den är blind och korkad.

jag tänker le, tänker skratta högt, men jag vänder mig om för att fälla en tåre. Jag kommer viska "jag älskar dig" varje kväll tills du hör min röst eka i ditt huvud, för jag kommer aldrig sluta älska dig. Jag tänker aldrig såra dej, inte ens om det var hämnd (förutom med grönt te som får dej att rinna bajs i en vecka och jag lyckas lura i dej det igen en månad senare), för att såra dej vore som att äta honung. (du förstår varför honung) Jag ser in i dina blåa ögon, söker efter dina ord, dina meningar men finner inget längre. Du är där, men inte du som fanns där för 3 år sen.

Trött på dej o dina jävla lögner.. ta ditt jävla gula hår o dra till arab landet, orkar inte me dej längre !