ÄH! Orka me blajja, ta mig vårdlöst!

Kanske dags för lite avstånd?

(gammal text)
Du måste inse vad du vill i livet, vad du har för mål. Men mål kanske inet behövs? Du kanske bara vill ta livet som det kommer? Hur vet du då att du har gjort livet till en resa som följt sin planering om du inet har något mål? Livet kanske är en resa utan karta?
Jag vill inet vara ditt liv, jag vill inte känna att du är beroende av mig. Jag vill inte känna dig hänga på min axel, vill inte vara ditt stöd. För då tar jag ett snabbt steg bakåt och låter dig känslolöst falla till marken, där jag låter dig av egna krafter ställa dig på egna ben och inse att du inte behöver mig.
Hemligheten är att aldrig gå vidare utan att ha förlåtit. Läka såret innan man tar bort plåstret.

Vanor är som kejdor. Så svåra att göra sig loss ifrån. Håller en fast i händerna, i benen. Även om huvet vill röra på benen, står dem still. Så onda. Man måste bryta sig loss, med hela sitt hjärta våga, ha modet att bli av med vanorna, tyngden. När är du redo? Vem ställer frågan? Vem har svaren? Frågorna utan svar.


"ÄH! Orka me blajja, ta mig vårdlöst! "