Just nu, när jag känner mig som bäst..
Med täcket på soffan, mysbrallor på, håret är i sina perfekta vågor och kinderna är röda så vet jag ändå att något fattas. Jag vet vad det är men vill inte prata om det.
I miss you, but I wont tell you that.. Hope you know.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar