Nånting mellan drömmar och verklighet..
Ramlade ner för stegen igen... När jag väl lyckas klättra upp en bit, kämpa mig igenom alla svårigheter ramlar jag ner igen. Det är som att ta ett steg frammåt och två bakåt, man kommer aldrig komma någonstans.
När jag väl lyckas andas alldeles själv, tar du ifrån mig andetagen. Du lyckas alltid på något sätt riva ur en bit av mig som har läkts. Så känner jag mig tom igen.
Ramlade ner för stegen igen... När jag väl lyckas klättra upp en bit, kämpa mig igenom alla svårigheter ramlar jag ner igen. Det är som att ta ett steg frammåt och två bakåt, man kommer aldrig komma någonstans.
När jag väl lyckas andas alldeles själv, tar du ifrån mig andetagen. Du lyckas alltid på något sätt riva ur en bit av mig som har läkts. Så känner jag mig tom igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar