fredag 8 februari 2008


Bara kaos och osäkerhet. Din osäkerhet gör mig osäker. Varför kan du bara inet vara lika säker som jag? Varför kan du inte se allting så klart framför dig så som jag gör? Varför känns dina ord tomma?

Jag står still, alltid gjort. Väntat på dig, liksom väntat i förgäves.
Du är är här, men inte som förr. Känner du som jag? Älskar mig så som jag älskar dig, behandla mig så som jag behandlar dig, så som vi förtjänar.



"Kom och ta mig som du är"






Jag vågar inte dela med mig längre, vågar inte..

Intalar mig själv om att det är enkelt. Det är aldrig lika enkelt som man tror att det är. Det är svårare. Det finns så många hinder. Ibland är det enklare att ta en omväg än att försöka komma förbi hindret. Blir det svårare gäller det att stå ut. Finns inget annat att göra än att stå ut. Hoppas. Ha tålamod, och hopp om bättre. Livet är långt. Kanske för kort?



Jag tänker rymma till andra sidan världen. Vill du följa med? Låta våra namn bli glömda. Se de vackraste platserna Gud har skapat. Lära oss kulturer, smaka världens maträtter, smaker, lukter. Leva i drömmar. Skulle ge upp all evighet för att leva i mina drömmar. Ta den jäkla bilen någongång och bara köra. Inte vilja komma tillbaka.

Inga kommentarer: