Liljan

Ett steg frammåt, men två steg bakåt.

Jag kommer ingenvart. Är rädd.
Rädd för att må sådär igen, oroar mig.
Vågar inte ge min själ till dej, vågar inte börja lite än.
Känns bara som om tiden är min, ju längre jag inte kan, desto mer glider allt ifrån.

Jag är försvunnen. Ingenting är kvar i mig. Mina ord är borta, min inspiration är försvunnen.
Jag blundar, och tänker tillbaka, Tillbaka till vem jag var, vem du var. Jag går tillbaka så långt att mitt hjärta börjar bulta, min kropp ryser och tårarna faller.

Jag vill älska, vill lita, vill skratta, se framtiden i dina ögon. Du är här, omrking mig, men du ger mig inget att gå på.

Every step that you take,
can be your biggest misstake