Är jag den enda? Den enda som bara inte har en egen plats att vara på? Där jag kan få vara själv utan att någon ser, hör eller rör mig?
Är jag den enda som inet får ha en dålig dag?
Jag har så mycket tankar i huvudet. Så mycket jag skulle vilja göra åt allt omkring mig.
Jag ser mig själv i spegeln. Men ser bara tårar. Mörka ögon som fylls med tårar. Ser mina läppar så fuktiga, min hud så len.
Men var är jag? Vart är jag påväg? Jag vet inte om jag står still eller bara inte vet vilket håll jag ska gå åt.
Det påstås att alla har någon som förebild. Jag har ingen.
Jag har mig själv att se upp till, allt jag gör, gör jag för min skull, ingen annans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det är alltid för sin egen skull man ska göra saker och vilja göra saker, för din skull du ska vilja åstakomma saker
lev och njut av livet. lev för din skull. men glöm inte dina nära o kära. du betyder mycke för dem.
Ni båda är älskade av mig.. Tack.. men just nu känner ja inte att ja står på egna ben..
Det kommer, fastän man lär sig gå när man är runt 1år går man aldrig själv ... Det tar ett tag
var stark och kom ihåg att göra saker bara för din egen skull. jag vet att du klarar mer än du just nu tror. jag älskar dig ! <3
Skicka en kommentar