Ja, jag gjorde ett misstag. Jag slog, slog ditt nummer och ringde. Jag var 99 % säker på att din mobil inte funkar här i Sverige.
När jag hörde signalen, la jag på snabbare än blixten.
På något sätt trodde jag att du skulle ringa upp. Vad skulle jag säga då? "Ja, jag ringde, inte för att skicka en signal. Jag vet i stort sätt inte varför jag ringde"
Sen kom jag hem, såg min älskade i ögonen...
Är det så att den första, största kärleken alltid finns kvar där? Men bara kvar, inte för att gå tillbaka till, inte för att önska eller vilja, utan bara kvar ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar