Jag kanske bara saknar det..

Vandrar omkring, dagarna går. Vaknar upp exakt samma tid, går till tåget exakt samma tid, larmar av exakt samma tid, och larmar om samma tid. Tar exakt samma tåg tillbaka, öppnar dörren exakt samma tid, lägger mig varje kväll samma tid.

Är trött på "samma tid" Vill ha något nytt. Oftast händer det om jag missar tvärbanan, eller tar bussen till liljeholmen och byter där.. eller.. tåget kanske är försenat?
Finner ingen poäng med det meningslösa (?)

***

Finns saker jag aldrig trodde du visste om mig, men det var visst saker du alltid förstått...
Jag ser bara sanningen genom rädsla. Jag somnar aldrig om jag inte har något på örat. Glömmer alltid att säga MEST i "jag älskar dig", det har liksom blivit våran grej, antagligen din eftersom du alltid säger det först, du glömmer aldrig.
Vi har vant oss vid att avsluta varandras meningar. Jag är rädd för dig när du skriker på mig (du har dock bara gjort det en gång). Jag älskar när du väcker mig på morgonen. Jag gillar när vi ligger nakna under täcket och pratar med roliga röster..
Jag älskar att läsa din gamla dikter till mig, har en hel låda,och en massa på datorn..
Det finns så mkt, så mkt vi har..