söndag 16 september 2007

Läs min kropp som om jag vore en bok, förstå varje avsnitt. Lär dej varje ord. Rör vid mig som om jag vore den finaste sanden på öknen, låt fingertopparna snudda vid min hud. Dröm om mej som om jag vore din djupaste dröm. För jag är dem klaraste färgerna i din fantasi.

När öknen har öppnat sina fönster mot världen. Vill jag se framtiden genom dem.

Det enda rätta vore att köpa dig en Lilja, den vackraste jag kan finna, ge dig den och säga ”kom ihåg mig, ta den här Liljan som ett minne av mig, och ta hand om den här Liljan som om jag vore den. Men när tiden kommer där du inser att Liljan håller på att dö, hoppas jag att du inser att jag inte är den Liljan du försökt vattna varje dag, jag är den Liljan som gick för länge sen”

Som en våg av kärlek, ett hav fyllt med ord. En fördjupning av känslor och förståelse av mening. En full tillfredställelse med pulsen i ådrorna, fuktheten på huden och ljudet av fullföljd orgasm.
Underkastelse av sin egen kropp låtas tas av någon annan.

Du gjorde mig till en drottning, men lät mig gå ut i krig åt dig.

***

Sidenlakan tack !
Orkar inte vara sjuk längre !

1 kommentar:

Life Of Percival Jenkins sa...

Porrigt med sidenlakan. Att vara sjuk är ett helvete alltså..